Translate

söndag 5 februari 2012

Södergatan 79

Det här charmiga lilla huset låg på Södergatan 79 i Helsingborg. Bilden finns med i första delen av K E Olssons fenomenala bokserie Det gamla Helsingborg. Jag kan sitta i timmar och kika på bilder av svunna stadsmiljöer och ibland infinner sig lusten att omsätta det jag ser i modell. Så var fallet i går kväll och objektet ovan bedömdes som lämpligt då det skulle kunna bli färdigt på en kväll eller två.

Så här blev det efter några timmars avkopplande pyssel:
Huset byggdes helt i plast denna gång. Fönstren stämmer inte riktigt: de horisontella lufterna är lite för höga om man jämför med förebildens fönster. Jag bestämde mig dock för att inte bry mig om det och använde således de två fönstrena jag fann i mina gömmor. Takteglet är från Auhagen liksom hängrännan och nockpannorna. Dörren snidades till i styrénplast. Takkupan byggdes också upp helt i samma material.

På förebildsfotot syns ingen skorsten. Jag vet inte om den försvunnit i motljuset på bilden eller om den eventuellt fanns på baksidan av huset. Rätt eller fel, jag valde i alla fall att sätta en skorsten mitt på kåken över nock. Notera förresten den så kallade skällningen på taket. (Det vita området i takets ytterkanter.) Förr tätade man tegeltaken inifrån med kalkbruk. Det gick ju dock inte att komma åt att täta vid ytterväggarna och nocken. Därför slog man på bruket utifrån istället på dessa ställen. I dag är skällning mycket sällsynt i och med att de flesta loft har inretts och fått isolering. På vissa ställen t ex i Simrishamn kan man fortfarande se en del hus där traditionen med skällning upprätthålls.

Miljöerna på bilden från Södergatan är naturligtvis borta sedan länge. Överhuvudtaget har större delen av Söder i Helsingborg genomgått en total sanering där man rivit det mesta. I vanlig ordning uppförde man sedan groteska Domusvaruhus och vedervärdigt fula hyreskaserner lika charmiga som östtyska dopningsinstitut. Vad fan höll man egentligen på med under 1950, -60, -70 och -80talen? Min dom över efterkrigsårens stadsplanerare är i alla fall klar.  

Så här ser förresten H0-bygget ut i färg:
I K E Olssons bok kan man läsa att det i huset bodde en man med träben som sålde fisk från en kärra. Sådant går ju inte att motstå så för första gången har jag försett en Preisrare med träben! Träslaget är så kallad tändsticks-ask...