Lokverkstad.

Jag har byggt en lokverkstad som jag tänkt skall ligga i anslutning till lokstationen i Relsingborg.

Materialet är mestadels byggdelar från Auhagen som målats, spacklats och fått en allmän omgång stryk så att de passar in i den ruffiga miljö som en lokstation är. Byggnaden är löst baserad på den lokverkstad som fanns på Helsingborg C.

Att handsnida rundvalv i tegel till en så här stor byggnad går utanför min ambitionsnivå så jag byggde verkstaden med det material jag hade tillgängligt. Vi kan väl säga att min kåk är inspirerad av förebilden i Helsingborg på fotot ovan.

Nedan en bild från andra hållet med vändskivan i förgrunden och själva centralstationen med banhallen i bakgrunden.

Skivan med lokstallsområdet har legat ute i ett ouppvärmt förråd de senaste åren och har tagit en del stryk. Inte minst sedan den fick besök av illasinnade gnagare som rumsterade runt och saboterade vad de kom åt.

Jag har kapat till hela lokstallsområdet så att det passar in på ramverket och uppstädning och återställande av lossnade detaljer pågår.

I järnvägsrummet.

Bakgrunden är klar, ramverket är uppe och lysrören är inkopplade. Så här ser det ut i mitt lilla järnvägsrum:

Jag skall skruva ihop lite förvaringshyllor för att få lite struktur på det relativa kaoset under ramverket. Det hela tänkte jag sedan dölja med svart tyg.

Jag känner mig tillfreds med bakgrund och belysning. Jag har roat mig med att ta lite bilder för att se hur modellerna tar sig ut på datorn. Takavskärmingen gör det relativt enkelt att komplettera med belysning i framkanten om det skulle visa sig nödvändigt.

Just nu går jag annars och grunnar på spårplanen. Så här ser mitt disponibla utrymme ut på en måttsatt skiss. Lokalen är disponerad så att den går att bygga ut i framtiden om man skulle börja närma sig en fullbordan av anläggningen.

Anläggningen blir medvetet relativt smal; 700 mm respektive 800 mm. Ett löstagbart avsnitt möjliggör rundbana. Spåren hamnar 1300 mm över golvet.

Spårplanering är inte min starkaste sida, inser jag. Vissa idéer har man förstås: ingen spårspaghetti, det blir en enkel spårplan; två stationer, en mindre samt den lite större med banhallen, lokstationen och Helsingborgs Centralstation; dold rundbana så att man kan sitta ner och se tågen gå en liten stund; inga dolda bangårdar och dylikt, jag hatar oåtkomliga avsnitt; jag vill ha ett spår till en nordvästskånsk kolgruva, jag vill dessutom gärna försöka få in en modell av järnvägsviadukten i Ottarp där LEJ korsade L&HJ och Råå-ån.

Jag sitter och skissar på papper men tror att det fungerar bättre för mig att testa direkt i tågrummet.

Återkommer...

En bakgrundshistoria.

Nu känner jag mig färdig med bakgrundsmålningen. Det blev en svagt ljusblå färg som inte stjäler uppmärksamhet från modellerna i förgrunden. Jag provade att "svampa" fram lite  diskreta moln i den fuktiga färgen men blev inte riktigt nöjd med dem. Rollern åkte fram igen. Det är så lätt att en målad bakgrundshimmel blir banal med alldeles för klarblå kulör och fluffiga, kritvita cumulusmoln. Bildgoogla "model railroad backdrop" så förstås vad jag menar! Jag vill att bakgrunden skall vara just en bakgrund. Visst finns det undantag där man lyckats integrera en målad bakgrund med modellen. Troels Kirks fantastiska anläggning är ett exempel. Nu är ju dock Troels dopad genom att vara professionell konstnär så det räknas inte!

Noterbart på bilden ovan är att magasinet (vars förebild finns i Ekeby på forna Landskrona-Engelholms Jernväg) står i ett hörn av anläggningen, vilket knappast syns på bilden. Bakgrundskulissen är alltså böjd i hörnen. En himmel med skarpa veck har jag aldrig sett i verkligheten...

Tills slut (?) landade jag i lysrör med beteckningen "white". Det blev inte så kallt som med "cold white" och inte så gult som med "warm white". Rören sitter ganska långt bak och ger ett milt motljus. Tittar man ut mot horisonten i verkligheten är himlen oftast ljusare än landskapet framför. Man får möjligen komplettera med lite riktat ljus i framkanten också.

Helt övertygad om lysrörsfärgen är jag dock inte. När jag tittar på bilden med de kalla rören i föregående inlägg tycker jag faktiskt att de återger färgen på bakgrunden bättre. Eller... det verkar i alla fall stämma bättre med min upplevelse av färgen, skall jag kanske säga. Vi får väl prova lite olika varianter senare när landskapet växer fram.

Det blir dock en senare fråga, nu skall det byggas ramverk!

Belysning.

Nu händer det grejer! Jag har äntligen färdigställt ett rum avsett enbart för mj. Målning av bakgrund pågår och jag provar lite olika typer av belysning. Ganska viktigt och dessutom bökigt att ändra när ramverket väl kommit upp.

Nedan en helt oredigerad bild tagen i mj-rummet i skenet av vanliga "kalla" lysrör.

Nedan samma byggnad i skenet från varmvita lysrör.

Efter att ha kikat på bilderna är jag ganska övertygad om att jag bör illuminera anläggningen med varmvita lysrör. Med en ljusfärg på 3000 K bör man också kunna ha halogenspottar riktade mot intressanta avsnitt av anläggningen.

Eller?

En skånsk station.

En mer skånsk stationsbyggnad än Claes Adelskölds 1860-tals tegelskapelse är svårt att tänka sig. Den fanns i ett antal exemplar, främst på YEJ. Exempel från YEJ är Äsperöd, Svenstorp, Lövestad, Löberöd och Hurva.

Även på L&HJ fanns typen, bland annat i Billeberga. Här valde man att utforma fönsterpartierna på stinsvåningen lite annorlunda. Både Billeberga och Marieholm fick dessutom balkonger.

Även på CHJ fanns typen. I Vinslöv uppfördes stationen med växelvisa fält i gult och rött tegel. "Egg and bacon" kallas tekniken mycket träffande i England.

Frestelsen att bygga sig ett exemplar i H0 av typen kändes således både lockande och adekvat. Jag valde att utgå från Auhagens modell av Krakows station som har mycket avlägsna likheter med skånska standardstationer om man kisar med ögonen. Och befinner sig i ett nermörkt rum. Med facit i hand hade det varit enklare att utgå från tegelplastikard från Slaters.

Det skall sägas att Auhagen-byggsatsen har väldigt fina gjutningar med skalenligt tegel med stenarna satta i riktigt murförband. Fönsteromfattningarna är fina och fönster och dörrar helt okej. Det tråkiga är att plasten är nästan 2 mm tjock och att ta upp nya öppningar för fönster och dörrar är... tja, halvroligt.

Det blev mycket kapande, filande och putsande. Teglet räckte inte till och fick kompletteras. Taken räckte inte heller och fick bytas ut. Jag orkade inte såga hål till de små fönstren på ovanvåningens gavelfönster heller så till slut blev det en egen variant av Adelskölds stationer. Skall man bygga en modell av en specifik station är det absolut bättre att utgå från ett blankt papper.

Alla hörn fick geras med hjälp av skalpell och fil. Treluftsfönster till frontespiserna fick tillverkas. Som vanligt blev det tämligen stökigt på byggarbetsplatsen.

Så här blev min modell i alla fall till slut efter målning och vädring.

Min station saknar den C G Brunius-inspirerade rundbågefris på gavlarna som YEJ-stationerna smyckats med. Jag satsade istället på en rak tegelfris (likt Marieholms station) som markering mellan våningarna. Den döljer också effektivt skarven i plasten mellan våningsplanen.

När jag ändå hade ångan uppe byggde jag dessutom ett vattentorn. Här sneglade jag på ett antal olika skånska vattentorn utan att kunna bestämma mig för en individ. Jag kikade bland annat på bilder av vattentornen i Landskrona, Örtofta, Örkelljunga, Ljungbyhed och Immeln. Det viktiga var att få till ett torn som passar arkitektoniskt till stationen och som passar in geografiskt och tidsmässigt. (Det vill säga någonstans i Skåne i slutet av 1800-talet.)

Den handbilade flaggstången är förresten en nerfilad blomsterpinne och som flagglina tjänstgör ett hårstrå som min kära hustru bidrog med. Stationsuret skall bytas ut mot ett äldre; någonstans skall jag ha en fil med ett foto jag tagit på stationsuret i Brösarp. T-semaforen skall väl egentligen vara en så kallad Greve Posse-semafor men jag hittade inget fackverk som var riktigt likt så jag tog vad jag fann i gömmorna.

Stor ära tillfaller den som först gissar rätt på frågan vad häckarna på stationsområdet är tillverkade av!