Ekeby godsmagasin

I Ekeby, ett par mil öster om Helsingborg på forna LEJ (Landskrona-Engelholm Jernväg), finns det gamla godsmagasinet fortfarande kvar. LEJ invigdes 1876 och jag antar att magasinet är uppfört detta år. Jag har tidigare byggt det som modell i nollan och för inte så länge sedan byggde jag magasinet som H0-modell också. Jag kommer inte ihåg om jag publicerat några bilder av H0-magasinet på något mj-forum. 0-modellen visade jag i alla fall i min anläggningstråd på Stinsen när det begav sig, minns jag. Nuförtiden är jag av olika orsaker inte särskilt trakterad av att vara aktiv på något av alla mj-fora som florerar.

 

Hursomhaver, så här ser magasinet i Ekeby ut i verkligheten där det ligger längs väg 110, väl synligt för vägens trafikanter. Järnvägsspåren finns inte kvar i Ekeby. Söderut revs de upp 1960. Norrut fick de ligga kvar ända till 1988.

 

 

Det är en lagom stor/liten byggnad att avbilda i modell, tycker jag. Uppmätning och framställning av en ritning behövde jag inte bekymra mig om denna gång då mj-kollega Molin redan hade gjort det jobbet. Tack för det! Modellen byggde jag i styrén. Taket fick takpapp istället för korrugerad plåt och portarna målades i guldockra. Idag är portarna på förebilden gröna på den västra sidan och röda på den östra. Min modell fick guldockra på alla fyra portar.

 

 

Idag verkar magasinet närmast fungera som upplag för allehanda skrot och bråte och frågan är väl närmast hur länge det får stå kvar. Hos mig finns det i alla fall i både skala 1:87 och 1:45.

Ett litet gatehus i Helsingborg

 

Man kan aldrig få för många hus på modelljärnvägen. I helgen fastnade jag för detta lilla gatehus som låg på Södergatan 35 i Helsingborg. Huset är rivet sedan länge, precis som det mesta av gamla byggnader på Söder i Helsingborg.

 

Och här är resultatet efter ett par kvällars pyssel. Färgsättningen får man ju gissa sig till. Som vanligt avslöjar bilderna defekter som skall rättas till vad det lider.

Det börjar bli en ansamling av kåkar avsedda för de centrala delarna av Wrångarp. På bilden nedan syns en del av dem. Det är inte utan att man börjar bli lite sugen på placera ut dem och börja skapa kompletta miljöer.

Att bygga en förebild till sin modell

Ibland krånglar man till sin tillvaro extra mycket. Att själv bygga förebilderna till sina tänkta modellprojekt är kanske att göra det lite väl jobbigt för sig. I detta fall rörde det sig om en tämligen liten bod hemma på gården så projektet var ändå genomförbart. Värre blir det med modellen av Helsingborgs Central...

 

Det blev lite timmer och gammalt tegel över på ett av mina fullskaleprojekt. Ibland är tanke och handling ett och ett litet nybygge drogs igång. Grundstenar hämtades hos grannen och lades på en grundsula av betong och fogades i kalkbruk. Syllstockarna placerades sedan ut på stenarna.

Här har korsvirkestimran kommit upp och råspont lagts på taket. De gamla fönstren med munblåst glas hittades på en av svågrarnas vind.

Sådärja! Korsvirkesfacken murades med det gamla teglet och putsades sedan med kalkbruk. Papp på taket och locklistpanel på gaveln.

När förebilden var klar tog jag lite mått som kluddades ner på en lapp. Det fick bli grund för en enkel ritning i skala 1:87.

Sedan var det bara att bygga modellen. Korsvirket gjordes av tändstickor som klövs och kapades till rätt dimensioner. Panelen är av styrén från Evergreen. Takpappen gjordes denna gång av vindpapp som klipptes till. Kalkputs gjordes av spackel och grundstenarna är lite grus som sopades upp från gatan här utanför.

Summasummarum: det går fortare att bygga i skala 1:87 än i fullskala och det är inte lika jobbigt för ryggen.

I byggnaden tänkte jag så småningom hysa modelljärnvägen. Man skall kanske inreda modellen också med en modell av modelljärnvägen? På modellen av modelljärnvägen skall det så klart finnas en inredd modell av modellhuset med en modell av modelljärnvägen och en ännu mindre modell av modellhuset. Vilken skala blir det? Nu börjar det bli krångligt...

Pålsjö mölla

Det var ett bra tag sedan jag kände för att ägna mig åt modellbyggande då andra intressen istället tagit överhanden. Men så plötsligt kom bygglusten smygande och valet föll denna gång på Pålsjö vattenmölla i Helsingborg. Möllan ligger vackert belägen i en ravin i norra Helsingborg ett stenkast från Öresund.

 

 

Byggnaden är en symfoni av gamla skånska byggnadsmetoder och material: korsvirke, stråtak, tegel, taktegel, klineväggar och locklistpanel. Möllan är ju inte jättestor så det blev ju ganska pilligt i H0 och notoriska niträknare hittar garanterat saker att anmärka på.

Möllan byggdes 1824 på en gammal grund från 1700-talet. Bostadsdelen fick traditionellt kalkat  lerkline i korsvirkesfacken. Delen där själva möllans maskineri finns ansågs viktigare och här kostade man således på sig tegel i facken.

Ovanvåningen kom till 1853 då den förste möllaren (och byggherren) Sven Andersson pensionerade sig och behövde en undantagsbostad. Hädanefter fick svärsonen Nils Persson sköta malandet. 1901 dog Persson och all malning upphörde. Konkurrensen från vindmöllorna i det blåsiga Skåne var övermäktig.

Så här blev modellen:

Som korsvirkestimra använde jag tändstickor som klövs till lämpliga dimensioner. Tegelstenarna är diverse överblivna plast-tegel från olika slaktade gamla plastbyggsatser. De är lite för stora för tegel i H0 men, men...  Klinefacken fylldes med finspackel. Tegelfacken fogströk jag med utspätt spackel.

Locklistpanelen är plastark från Evergreen. Tegeltaket är från Auhagen. Eller var det från Vollmer? Stråtaket består i alla fall av Biltemas högtalarmatta. Fönstren är av diverse plaststrips och remsor skurna ur dataetiketter.

Ovan ser vi den södra gaveln med utedasset. Dasset tycks ha fått en generös luftning. Den lilla dörren till höger om dasset leder in till möllesvennens spartanska bostad.

En spång leder över utloppsrännan. På min blivande (?) anläggning råder höst.

 

En närmare titt på dammluckan och inloppsrännan. Vattnet är några lager båtlack.

 

 

Kameran avslöjar som vanligt obönhörligt alla eventuella defekter som man inte ser när man själv tittar på den färdiga modellen. Det börjar kanske bli dags att skaffa sig en lupp? Och smalare penslar.

 

 

Modellen byggdes efter fotografier och en enkel uppstegning på plats. Ritningar tycker jag allt som oftast är överflödigt. (Så funkar det förvisso allt som oftast för mig i fullskalebyggandet också.) Val av byggnadsmaterial till modellen sker enligt den sedvanliga Kajsa Wargska "man taga wad man hafva månde"-metoden.