Höganäshus

Bygget av Helsingborgs Centralstation fortskrider. Samtidigt håller jag på att avveckla den gamla hamnmodulen. Försiktigt skärs kåk efter kåk loss för att återanvändas på den framtida anläggningen. Två av dessa byggnader är räddningsstationen i Höganäs och Hultabo likbod, också med förebild från Höganäs. Räddningsstationen finns fortfarande kvar på Signalgatan. Jag tror att den används som privat garage idag. På bilden nedan syns huset på en bild från 1949 men byggnaden är sig tämligen lik idag. Den ligger dock aningen malplacerad en bra bit från havet  efter alla utfyllnader som skett. På 1890-talet gick havet ända upp till Strandgatan som syns i framkant på bilden.

Nedan modellen. En ganska enkel och anspråkslös historia byggd på en kväll.

Hultabo likbod som låg på Humlegatan är riven sedan länge. I byggnaden hade Bruksförsamlingen inte bara sitt bårhus; till vänster i huset var det tvättstuga och i mittendelen en bagarstuga. Man får hoppas att man kunde hålla isär verksamheterna...

 
Modellen:

Ljus på taket

Nu har jag hittat en bild som kastar lite mer ljus på frågan om takmaterial på Centralstationen. På bilden nedan från 1890-talet där man ser en bit av taket är det ställt utom varje tvivel att det faktiskt också legat plåt på byggnadens tak. Alltså papp vid uppförandet, plåt senare och papp igen i slutskedet. Nu är frågan bara när plåten kom upp.

Bilden nedan är i alla fall lätt att få en rimlig datering på; den är tagen någon gång mellan 1897 och 1903. Hur kan jag nu veta det? Elementärt: rådhuset, vars torn syns i bakgrunden, uppfördes 1897  och det finns inga spår för spårvagn i Järnvägsgatan. Spårvägen kom till 1903.

Takval

Ibland ställs man inför frågor som nästan ter sig lite fåniga. Vad är det egentligen för takmaterial på Helsingborgs Centralstation? Mot slutet av dess existens låg det takpapp på byggnaden. Så långt så väl. Men tidigare då? På många bilder är det svårt att avgöra huruvida det ligger takpapp på trekantslist eller om det rent av är ett falsat plåttak på byggnaden. Här nedan är ett svårdefinierbart exempel. Visserligen ett kolorerat vykort, men ändå.

Vid stationens uppförande 1865 är taket slätare och saknar helt vertikala ränder. Tjärpapp hade väl precis börjat framställas i större industriell skala och det är ingen vågad gissning att det lades papp på taket då. En bild där stationen bara är ett par år gammal:

 Här en annan tidig bild där man dessutom ser en del av "bruket" som ännu inte utlokaliserats till Söder.

På vissa bilder ser det faktiskt ut som ett falsat plåttak. Titta på vykortet nedan. Visst ser det väl ut som horisontella skarvar på taket uppe vid skorstenen och takfönstret om man tittar noga? Betänk dessutom att man på denna tid lade plåtarna utan förskjutna skarvar. Det påhittet finner man inte förrän ett par decennier in på 1900-talet. Jag tycker också att ytan på taket är lite blankare än vad man kan förvänta sig på ett papptak.

Så hittar jag då plötsligt en mycket intressant bild som kullkastar allt vad mina hypoteser om plåttak och papptak på trekantslist heter! På bilden nedan från den norra flygeln är taket beklätt med kvadratiska lappar av tjärpapp! Ungefär som jag tänker mig att de allra första papptaken från 1700-talet såg ut. Suck, det är besvärligt att ha en hobby!

Så här blev då taket på min modell efter ovanstående våndor. Jag överlåter helt till betraktaren att bestämma huruvida det är ett papptak på list eller ett plåttak på min station.

Helsingborg C

Så har jag då kommit igång med byggandet av Helsingborgs Centralstation efter att ha gått som katten kring het gröt ett tag. Vissa projekt kräver uppenbarligen en viss mogningstid innan de kan börja realiseras.

Väggpartierna har jag skurit ut ur så kallade kapa-skivor eller cellpannåskivor om man så vill. Fönster rekvirerade jag från Auhagen. Välvningen på ovankanten av dessa är egentligen lite för flack för att stämma överens med förebildens fönsterbågar men här är jag definitivt beredd att kompromissa för att bli färdig någon gång. De stora frontfönstren är uppbyggda av hoplimmade styrénremsor.

Jag vet ännu inte hur jag skall tillverka tornen. Limma dem av styrénskivor? Kanske, men det lär ju medföra en del spacklande i skarvarna. Kanske man skall försöka göra tornen av trälister och hyvla fram formen på dem? Kan ju vara värt att prova. För att inte tala om krönen på tornen och murarna! Jag har i skrivande stund inte en blekaste aning om hur jag skall få till de detaljerna. Dörrarna på stationshuset och gjutjärnsornamentiken på banhallsgavlarna reser också stora frågetecken. Hade man kunnat rita i CAD-program och etsa hade man ju säkert kunnat nå ett fint resultat.

Nåja, bygget är igång och det mesta brukar ge sig vad det lider. Jag avslutar med ett par miljöbilder från förebilden i Helsingborg.

 På bilden nedan kan man bland annat studera banhallen, avträdet och godsmagasinet.

 

Pålsgatan 40

Ännu ett litet gatehus har färdigställts till stadskvarteren i Wrångarp. Denna gång finns förebilden på norr i Helsingborg, närmare bestämt på Pålsgatan 40. Huset är uppfört 1840 och finns fortfarande kvar och är glädjande nog mycket pietetsfullt ompysslat. Ett faktum som verkligen värmer en luttrad byggnadsvårdare. På gatan ifråga finns för övrigt ett par gamla gatehus till bevarade som eventuellt kan vara intressanta att återskapa i modell i framtiden.

 

Så här ser förebilden ut: (På ett lite suddigt skärmklipp, courtesy of Google Street View.) 

 

Jag har varit gräsänkling under några dagar då min högt värderade hustru åkt till England så det passade utmärkt att fixa ytterligare en kåk till modelljärnvägen. Dessutom har det varit riktigt räligt kallt i Skåneland så uteaktiviteter har inte utövat någon större lockelse.  Så här artade sig modellen efter några kvällars pyssel framför en värmande brasa:

 

 

Jag byggde kåken  helt i styrénplast. Fönstren var pilliga då jag fick bygga upp dem av tunna plaststrips. Mycket tunna för mina grova hantverkarhänder. En millimeterstor skvallerspegel lyckades jag också peta dit utan att kladda ner bågarna med lim. Jag gjorde även små krukväxter till fönsterbrädorna. Tyvärr syns de ju knappt utan lupp...

 

De här gatehusen har jag tänkt placera på anläggningen så att baksidan inte syns på dem. Således består baksidan bara av slät kartong. Jag har förstått att detta förfarande ibland diskuteras livligt på våra forum. Allra livligast brukar det nog diskuteras av de som inte bygger så mycket själva... Och nej, jag bygger inte annat som inte syns heller; jag gräver inte ut källarvåningar i underlaget och jag fäller inte in små vattenledningar och vp-rör inne i väggarna heller.

 

 

 

 

 

Takpannor, nocktegel, väggtegel och hängränna kommer från Auhagens sortiment. Som vanligt använde jag utspätt spackel till tegelfogar och sockel.

Ett skärmklipp till från Google Street view som jämförelse:

Avslutningsvis en svartvit bild på modellen. Bara för att i någon mån försöka återskapa lite sekelskifteskänsla. Nu ser man ju fram emot att börja skapa kompletta miljöer med stenbelagda trottoarer, gaslampor, hästekipage och tidsenliga figurer. Var det någon som mumlade något om eskapism?

Ekeby godsmagasin

I Ekeby, ett par mil öster om Helsingborg på forna LEJ (Landskrona-Engelholm Jernväg), finns det gamla godsmagasinet fortfarande kvar. LEJ invigdes 1876 och jag antar att magasinet är uppfört detta år. Jag har tidigare byggt det som modell i nollan och för inte så länge sedan byggde jag magasinet som H0-modell också. Jag kommer inte ihåg om jag publicerat några bilder av H0-magasinet på något mj-forum. 0-modellen visade jag i alla fall i min anläggningstråd på Stinsen när det begav sig, minns jag. Nuförtiden är jag av olika orsaker inte särskilt trakterad av att vara aktiv på något av alla mj-fora som florerar.

 

Hursomhaver, så här ser magasinet i Ekeby ut i verkligheten där det ligger längs väg 110, väl synligt för vägens trafikanter. Järnvägsspåren finns inte kvar i Ekeby. Söderut revs de upp 1960. Norrut fick de ligga kvar ända till 1988.

 

 

Det är en lagom stor/liten byggnad att avbilda i modell, tycker jag. Uppmätning och framställning av en ritning behövde jag inte bekymra mig om denna gång då mj-kollega Molin redan hade gjort det jobbet. Tack för det! Modellen byggde jag i styrén. Taket fick takpapp istället för korrugerad plåt och portarna målades i guldockra. Idag är portarna på förebilden gröna på den västra sidan och röda på den östra. Min modell fick guldockra på alla fyra portar.

 

 

Idag verkar magasinet närmast fungera som upplag för allehanda skrot och bråte och frågan är väl närmast hur länge det får stå kvar. Hos mig finns det i alla fall i både skala 1:87 och 1:45.

Ett litet gatehus i Helsingborg

 

Man kan aldrig få för många hus på modelljärnvägen. I helgen fastnade jag för detta lilla gatehus som låg på Södergatan 35 i Helsingborg. Huset är rivet sedan länge, precis som det mesta av gamla byggnader på Söder i Helsingborg.

 

Och här är resultatet efter ett par kvällars pyssel. Färgsättningen får man ju gissa sig till. Som vanligt avslöjar bilderna defekter som skall rättas till vad det lider.

Det börjar bli en ansamling av kåkar avsedda för de centrala delarna av Wrångarp. På bilden nedan syns en del av dem. Det är inte utan att man börjar bli lite sugen på placera ut dem och börja skapa kompletta miljöer.

Att bygga en förebild till sin modell

Ibland krånglar man till sin tillvaro extra mycket. Att själv bygga förebilderna till sina tänkta modellprojekt är kanske att göra det lite väl jobbigt för sig. I detta fall rörde det sig om en tämligen liten bod hemma på gården så projektet var ändå genomförbart. Värre blir det med modellen av Helsingborgs Central...

 

Det blev lite timmer och gammalt tegel över på ett av mina fullskaleprojekt. Ibland är tanke och handling ett och ett litet nybygge drogs igång. Grundstenar hämtades hos grannen och lades på en grundsula av betong och fogades i kalkbruk. Syllstockarna placerades sedan ut på stenarna.

Här har korsvirkestimran kommit upp och råspont lagts på taket. De gamla fönstren med munblåst glas hittades på en av svågrarnas vind.

Sådärja! Korsvirkesfacken murades med det gamla teglet och putsades sedan med kalkbruk. Papp på taket och locklistpanel på gaveln.

När förebilden var klar tog jag lite mått som kluddades ner på en lapp. Det fick bli grund för en enkel ritning i skala 1:87.

Sedan var det bara att bygga modellen. Korsvirket gjordes av tändstickor som klövs och kapades till rätt dimensioner. Panelen är av styrén från Evergreen. Takpappen gjordes denna gång av vindpapp som klipptes till. Kalkputs gjordes av spackel och grundstenarna är lite grus som sopades upp från gatan här utanför.

Summasummarum: det går fortare att bygga i skala 1:87 än i fullskala och det är inte lika jobbigt för ryggen.

I byggnaden tänkte jag så småningom hysa modelljärnvägen. Man skall kanske inreda modellen också med en modell av modelljärnvägen? På modellen av modelljärnvägen skall det så klart finnas en inredd modell av modellhuset med en modell av modelljärnvägen och en ännu mindre modell av modellhuset. Vilken skala blir det? Nu börjar det bli krångligt...

Pålsjö mölla

Det var ett bra tag sedan jag kände för att ägna mig åt modellbyggande då andra intressen istället tagit överhanden. Men så plötsligt kom bygglusten smygande och valet föll denna gång på Pålsjö vattenmölla i Helsingborg. Möllan ligger vackert belägen i en ravin i norra Helsingborg ett stenkast från Öresund.

 

 

Byggnaden är en symfoni av gamla skånska byggnadsmetoder och material: korsvirke, stråtak, tegel, taktegel, klineväggar och locklistpanel. Möllan är ju inte jättestor så det blev ju ganska pilligt i H0 och notoriska niträknare hittar garanterat saker att anmärka på.

Möllan byggdes 1824 på en gammal grund från 1700-talet. Bostadsdelen fick traditionellt kalkat  lerkline i korsvirkesfacken. Delen där själva möllans maskineri finns ansågs viktigare och här kostade man således på sig tegel i facken.

Ovanvåningen kom till 1853 då den förste möllaren (och byggherren) Sven Andersson pensionerade sig och behövde en undantagsbostad. Hädanefter fick svärsonen Nils Persson sköta malandet. 1901 dog Persson och all malning upphörde. Konkurrensen från vindmöllorna i det blåsiga Skåne var övermäktig.

Så här blev modellen:

Som korsvirkestimra använde jag tändstickor som klövs till lämpliga dimensioner. Tegelstenarna är diverse överblivna plast-tegel från olika slaktade gamla plastbyggsatser. De är lite för stora för tegel i H0 men, men...  Klinefacken fylldes med finspackel. Tegelfacken fogströk jag med utspätt spackel.

Locklistpanelen är plastark från Evergreen. Tegeltaket är från Auhagen. Eller var det från Vollmer? Stråtaket består i alla fall av Biltemas högtalarmatta. Fönstren är av diverse plaststrips och remsor skurna ur dataetiketter.

Ovan ser vi den södra gaveln med utedasset. Dasset tycks ha fått en generös luftning. Den lilla dörren till höger om dasset leder in till möllesvennens spartanska bostad.

En spång leder över utloppsrännan. På min blivande (?) anläggning råder höst.

 

En närmare titt på dammluckan och inloppsrännan. Vattnet är några lager båtlack.

 

 

Kameran avslöjar som vanligt obönhörligt alla eventuella defekter som man inte ser när man själv tittar på den färdiga modellen. Det börjar kanske bli dags att skaffa sig en lupp? Och smalare penslar.

 

 

Modellen byggdes efter fotografier och en enkel uppstegning på plats. Ritningar tycker jag allt som oftast är överflödigt. (Så funkar det förvisso allt som oftast för mig i fullskalebyggandet också.) Val av byggnadsmaterial till modellen sker enligt den sedvanliga Kajsa Wargska "man taga wad man hafva månde"-metoden.