En skånsk station.

En mer skånsk stationsbyggnad än Claes Adelskölds 1860-tals tegelskapelse är svårt att tänka sig. Den fanns i ett antal exemplar, främst på YEJ. Exempel från YEJ är Äsperöd, Svenstorp, Lövestad, Löberöd och Hurva.

Även på L&HJ fanns typen, bland annat i Billeberga. Här valde man att utforma fönsterpartierna på stinsvåningen lite annorlunda. Både Billeberga och Marieholm fick dessutom balkonger.

Även på CHJ fanns typen. I Vinslöv uppfördes stationen med växelvisa fält i gult och rött tegel. "Egg and bacon" kallas tekniken mycket träffande i England.

Frestelsen att bygga sig ett exemplar i H0 av typen kändes således både lockande och adekvat. Jag valde att utgå från Auhagens modell av Krakows station som har mycket avlägsna likheter med skånska standardstationer om man kisar med ögonen. Och befinner sig i ett nermörkt rum. Med facit i hand hade det varit enklare att utgå från tegelplastikard från Slaters.

Det skall sägas att Auhagen-byggsatsen har väldigt fina gjutningar med skalenligt tegel med stenarna satta i riktigt murförband. Fönsteromfattningarna är fina och fönster och dörrar helt okej. Det tråkiga är att plasten är nästan 2 mm tjock och att ta upp nya öppningar för fönster och dörrar är... tja, halvroligt.

Det blev mycket kapande, filande och putsande. Teglet räckte inte till och fick kompletteras. Taken räckte inte heller och fick bytas ut. Jag orkade inte såga hål till de små fönstren på ovanvåningens gavelfönster heller så till slut blev det en egen variant av Adelskölds stationer. Skall man bygga en modell av en specifik station är det absolut bättre att utgå från ett blankt papper.

Alla hörn fick geras med hjälp av skalpell och fil. Treluftsfönster till frontespiserna fick tillverkas. Som vanligt blev det tämligen stökigt på byggarbetsplatsen.

Så här blev min modell i alla fall till slut efter målning och vädring.

Min station saknar den C G Brunius-inspirerade rundbågefris på gavlarna som YEJ-stationerna smyckats med. Jag satsade istället på en rak tegelfris (likt Marieholms station) som markering mellan våningarna. Den döljer också effektivt skarven i plasten mellan våningsplanen.

När jag ändå hade ångan uppe byggde jag dessutom ett vattentorn. Här sneglade jag på ett antal olika skånska vattentorn utan att kunna bestämma mig för en individ. Jag kikade bland annat på bilder av vattentornen i Landskrona, Örtofta, Örkelljunga, Ljungbyhed och Immeln. Det viktiga var att få till ett torn som passar arkitektoniskt till stationen och som passar in geografiskt och tidsmässigt. (Det vill säga någonstans i Skåne i slutet av 1800-talet.)

Den handbilade flaggstången är förresten en nerfilad blomsterpinne och som flagglina tjänstgör ett hårstrå som min kära hustru bidrog med. Stationsuret skall bytas ut mot ett äldre; någonstans skall jag ha en fil med ett foto jag tagit på stationsuret i Brösarp. T-semaforen skall väl egentligen vara en så kallad Greve Posse-semafor men jag hittade inget fackverk som var riktigt likt så jag tog vad jag fann i gömmorna.

Stor ära tillfaller den som först gissar rätt på frågan vad häckarna på stationsområdet är tillverkade av!