Brobyggare.

Det behövdes en bro för att förbinda Wrångarp med området där gruvschaktet kommer att hamna. Förfrågan lämnades till Mekan, det vill säga Relsingborgs Mekaniska Werkstad. Man återkom snabbt med en offert och inte mycket senare med en färdig bro. Valet föll på en bågbro i fackverkskonstruktion. En bro skall ju inte bara vara ändamålsenlig, den skall ju också vara vacker. I alla fall ansåg man det i Relsingborgstrakten vid den här tiden.

Konstruktionen klarade hållfasthetstestet utan att svikta.

För tillfället befinner sig bygget i plywood-fasen, eller rättare sagt i OSB-skivefasen. Jag valde OSB framför ply då jag tycker att de billigaste plyfaskivorna är rätt sladdriga. Visst, det finns ju formplyfa och finare flerskiktsply men då sticker det iväg rätt rejält i kostnad. Här anar man kanske också lite hur jag tänkt mig landskapet kring bron med en rejäl bank för det undre spåret med diken på varje sida.

Spårplanen börjar också ta form. Det blir punkt-till-punkt mellan Relsingborg och Wrångarp där spåret gör ett och ett halvt varv runt rummet. På så vis blir körsträckan mellan de båda stationerna drygt 15 meter. Det blir också en rundslinga Relsingborg tur och retur som får symbolisera resten av världen. Alltså L&HJ med anslutningen till SJ i Eslöv samt SHJ för vidare färd längst västkusten norr om skyddsvallen. Med lite fantasi kan man alltså se lok och vagnar märkta SJ, L&HJ, SHJ och WrJ i Relsingborg.