Det var ett bra tag sedan jag kände för att ägna mig åt modellbyggande då andra intressen istället tagit överhanden. Men så plötsligt kom bygglusten smygande och valet föll denna gång på Pålsjö vattenmölla i Helsingborg. Möllan ligger vackert belägen i en ravin i norra Helsingborg ett stenkast från Öresund.
Byggnaden är en symfoni av gamla skånska byggnadsmetoder och material: korsvirke, stråtak, tegel, taktegel, klineväggar och locklistpanel. Möllan är ju inte jättestor så det blev ju ganska pilligt i H0 och notoriska niträknare hittar garanterat saker att anmärka på.
Möllan byggdes 1824 på en gammal grund från 1700-talet. Bostadsdelen fick traditionellt kalkat lerkline i korsvirkesfacken. Delen där själva möllans maskineri finns ansågs viktigare och här kostade man således på sig tegel i facken.
Ovanvåningen kom till 1853 då den förste möllaren (och byggherren) Sven Andersson pensionerade sig och behövde en undantagsbostad. Hädanefter fick svärsonen Nils Persson sköta malandet. 1901 dog Persson och all malning upphörde. Konkurrensen från vindmöllorna i det blåsiga Skåne var övermäktig.
Så här blev modellen:
Som korsvirkestimra använde jag tändstickor som klövs till lämpliga dimensioner. Tegelstenarna är diverse överblivna plast-tegel från olika slaktade gamla plastbyggsatser. De är lite för stora för tegel i H0 men, men... Klinefacken fylldes med finspackel. Tegelfacken fogströk jag med utspätt spackel.
Locklistpanelen är plastark från Evergreen. Tegeltaket är från Auhagen. Eller var det från Vollmer? Stråtaket består i alla fall av Biltemas högtalarmatta. Fönstren är av diverse plaststrips och remsor skurna ur dataetiketter.
Ovan ser vi den södra gaveln med utedasset. Dasset tycks ha fått en generös luftning. Den lilla dörren till höger om dasset leder in till möllesvennens spartanska bostad.
En spång leder över utloppsrännan. På min blivande (?) anläggning råder höst.
En närmare titt på dammluckan och inloppsrännan. Vattnet är några lager båtlack.
Kameran avslöjar som vanligt obönhörligt alla eventuella defekter som man inte ser när man själv tittar på den färdiga modellen. Det börjar kanske bli dags att skaffa sig en lupp? Och smalare penslar.
Modellen byggdes efter fotografier och en enkel uppstegning på plats. Ritningar tycker jag allt som oftast är överflödigt. (Så funkar det förvisso allt som oftast för mig i fullskalebyggandet också.) Val av byggnadsmaterial till modellen sker enligt den sedvanliga Kajsa Wargska "man taga wad man hafva månde"-metoden.